Jag red inte jättelänge men Sessan var på topp så jag kände att det inte behövdes ett jättelångt pass. Annie och mamma tittade och hjälpte när de behövdes.
Red massa skolor och hon blev lite ålig stundtals men jag red innan för spåret och kunde inte ramma in så bra heh.. Nej men även om känslan inte var så bra hela tiden så såg hon ändå mjuk, fin och lätt ut enligt Annie (och mamma).  När jag kände mig klar så skrittade jag henne en stund i skogen innan och pysslade om och tog ut henne i hagen :)).